Funnen FörsvunnenEmma Cornelia Thulin

Okej, jag kunde imte låta bli att ladda upp en där man ser remember också. Jag känner egentligen inget behov att försvara varför den är så simpel och enkel. Men eftersom jag fått en del kommentarer om att den är lam och dryg så känner jag mig ändå lite tvungen… Jag har aldrig påstått att jag tycker den är varken unik eller kreativ. Det har aldrig varit meningen.. För mig kändes det väldigt viktig att jag gjorde den så simpel som jag gjorde den, och jag ångrar det inte en sekund.

Om jag hade pyntat den mer och gjort den mer till en bild än en simpel text hade den förlorat sitt syfte och antagligen inte fungerat på det sätt som den fungerar nu. För den har verkligen fyllt sitt syfte perfekt. Jag var rädd att den inte skulle hjälpa mig på det sätt som jag förväntade mig när jag gjorde den, men det har den verkligen gjort, och därför är jag fortfarande ytterst tacksam att jag gjorde den så enkel.

Vem vet, någon dag kanske jag väljer att ge den lite sällskap, men som det ser ut för tillfället så lär den förbli ensam ett tag till.

Förstorar ni bilden kommer ni se att en del av tatueringen flagnat av under läkningen, men det ska fyllas i imorgon.

Det blir ingen tatuering imorgon trots alls.. Väldigt ledsamt känns det men ändå är jag nöjd med beslutet. Såg skissen första gången i torsdags förra veckan, underbart vacker var den, men blommorna stämde inte överens med de blommorna jag vill ha, då jag vill ha blodsdroppar, som ett minne av min pappa. Jag tror att det efter ett dödsfall är vanligt att man fäster sig vid en speciell sorts blommor som man förknippar med denna människans bortgång. Så har det i alla fall alltid varit för mig, att det var blodsdroppen jag redan som nioåring fäste mig vid är så intressant eftersom det nu i efterhand verkligen kan symbolisera så mycket man kan knyta till pappa.

I alla fall, blodsdroppar ser ut såhär:

och blommorna han skissat fram till min kollibri såhär:
Bara det kändes så fel – att han inte förstod hur viktiga blommorna var när jag till och med hade med ungefär 6 bilder på dom. När han sedan i torsdags lovade att ändra skissen över helgen men inte gjorde det, kändes det ännu mer oseriöst från hans sida. Jag har åkt ner till stan varje dag denna veckan och varje dag har jag fått samma svar: Imorgon.

Idag, dagen innan jag skulle få den tatuerad, var han fortfarande inte klar med skissen när jag kom in. Det känns helt enkelt inte som bra kundbemötande. Min stora klump i magen har bara växt och växt hela veckan och jag skickade precis iväg smset där jag skrev att jag tyvärr inte kan göra tatueringen, det känns inte bra längre.

Självklart känns det jobbigt att avboka dagen innan. Men det är hans eget fel, man behandlar inte sina kunder så – om man vill ha behålla dom…

Jag kom precis fram till att jag också borde göra en lista på vad jag ska åstakomma i år, endast för att ha det sagt och verkligen skrivit i ord och inte bara som tankar i mitt huvud. So here we go..

År tvåtusentio ska jag:

• Gå ner minst 7 kilo, gärna 10, helst 13. Detta kanske låter väldigt mycket, men eftersom jag lyckats gå upp dessa 7 kilona sedan början av 2009 känns det rimligt att då också gå ner dom till början av 2011. Idag väger jag precis 70 kg, kvällsvikt med lätt klädsel. Idealviken är 57 kg, Men som sagt, jag är fullt nöjd om jag lyckas gå ner 7, resten är överkurs.
• Lära mig kontrollera mina känslor, tänka logiskt, inte brusa upp över bagateller och analysera allt i minsta detalj. Saker kan vara simpla.
• Sluta med antidepp och lugnande.
• Bli klar med min gymnasieutbilding, alltså få ett fullständigt gymnasiebetyg.
• Börja göra mina ”magövningar” regelbundet.
• Bli bättre på att dricka vatten och äte regelbundet
• Sluta med snabbmat och godis i veckorna samt bli bra på att laga mat
• Lära mig slutföra och fullfölja saker jag börjat på. Som att följa denna listan.