Del ett.
Del två.
She can’t remember a time when she felt needed
If love was red then she was color blind
Jag har en lägenhet på G som jag verkligen hoppas kan bli något. Trots att jag är något orolig för hur det kommer bli med ekonomin när jag slutar skolan och inte längre får varken studiebidrag eller barnpension så känner jag att det är dags att komma hemifrån nu. Verkligen dags. Måste ha miljöombyte nu..
Någon dag när allt stabiliserat sig, när jag har hittat ett vettigt jobb och så -- så ska jag skaffa en liten Shiba inu. Mitt hjärta smälter…
Igår träffade jag min fina pojkvän, vi åt thailändskt och gick på bio. Shutter Island motsvarade verkligen förväntningarna, verkligen värd att vänta på. En sån film som sätter ord på saker man själv länge funderat på men inte kunnat formulera.

Verkligen, verkligen värd!! Se den innan människor börjar prata för mycket om den, innan tidningar börjar skriva och spoliera allt. Yes, se den!
Jag får skuldkänslor för att jag äter djur,
fortsätter intala mig själv att de djuren jag äter inte behandlas såhär.
Det är lamt och det är dött och det är gammalt.
Det är osmakligt och skrattretande.
Men det är pappa och det är minnen och det är magiskt.
Det är lycka.

Tryck gärna på bilden för att få se den större..
Blev lite inspirerad av sofias film-bilder, så var tvungen att göra ett eget kollage, i picasa :)
De senaste dagarna har jag jobbat med mitt projektarbete, puh.. Jag tänker inte påstå att det inte känns övermäktigt just nu. Det känns fruktansvärt, det som innan kändes ganska bra känns plötsligt väldigt tunt och jag känner mig så fruktansvärt tveksam, kan jag verkligen få ihop detta? Kan Jag skriva en bok. Fram tills jag började gymnasiet drömde jag om att bli författare, men jag insåg att det inte är min grej att hitta på historier. Då kändes det ju naturligt att skriva en självbiografi som projektarbete eftersom jag helt tappat fotograferandet. Men.. Hur ska jag få ihop det, jag har aldrig gjort något liknande tidigare.. Ahhhh, det är så mycket klippande och klistrade, emellanåt känns det bara som ordbajseri och jag vet egentligen inte vad jag vill ha sagt.. Just nu känns det som lugnet före stormen, jag håller mig oväntat lugn trots frustrationen och därför är jag rädd att jag snart inte kan hålla humöret uppe.
Det var kärlek vid första ögonkastet, jag föll direkt! Jag var tolv då och redan då visste jag, redan då bestämde jag mig, någon gång ska jag ge hem åt en shiba.. Någon gång!Det är först nu jag hittat en video som jag tycker jag rasen till sin rätt. Underbara underbara hundar!
Who is gonna mug two black fellas, holding pistols, sat in a car that is worth less than your shirt?
Och eftersom det blir mycket musik just nu.. En låt som tog mig genom högstadiet och höll mig sällskap natt efter natt. En sann vän och räddare i nöden. En låt som aldrig kommer dö för mig. Angels.

I år har jag blivit mer besatt av idol än någonsin, kanske var det för det otroligt starka startfältet, kanske var det bara ren slump, jag vet inte. Men i vilket fall sitter jag på nålar och väntar på det avgörande resultatet inför finalen på fredag. Jag kan inte bestämma mig för vem jag tycker ska vinna. Tove har varit min favorit sen första tonen hon sjöng, men Eriks röst är ju faktiskt helt enorm. Calle sjöng sig in i mitt hjärta redan vid sin audition men efter det har han inte gjort speciellt mycket som fått mina nerver att vibrera, och det har däremot Tove och Erik. Diskussionerna är vilda och åsikterna många, men jag står fast vid att Calle ska få bli trea av Idol 2009 medan Erik och Tove slåss om förstaplatsen i Globen nästa vecka.
Sitter här och är arg och ledsen för våra kära vänner grisarnas skull. Ajaj i mitt hjärta! Somliga människor tycks inte ha något hjärta alls, grisar är värdiga djur, ush!!! Jag trodde inte det var såhär illa! Och detta sker mindre än fem mil härifrån.
Då och då kommer jag att tänka på Martin och hans ”I Wish I Was An Angel” som han skrivit och dedikerat till sin syster, det berörde mig och förmodligen alla hans andra elever också när han berättade historien om henne och hennes kamp, tyvärr kunde jag inte hitta något annat klipp, men jag vill ändå visa det.
Vad jag vet ska det inte bli fler klipp nu, roligt är det, helt underbart sött att sitta och pyssla med. Men ack så långtråkigt i frammåt slutet, och när man sen inser att man kanske borde gjort saker annorlunda när man väl satt ihop allt blir man bara helt.. förkrossad?

Titta på filmen HÄR!
Barndom, barndom, barndom. Denna filmen har hjärntvättat mig sen väldigt tidiga dagar, de få ord i filmen var inte på svenska, utan på polska. Ja, precis, min syster är därifrån så flestadels av mina barnfilmer var därför dubbade till detta helt oförståeliga språk.
Jag tror vi alla kan se oss själva i minisvampen som bara vimsar omkring och inte riktigt hänger med. Under hela min barndom var mini, som jag kallade honom, min favoritfigur.
För ett tag sen nämnde jag Priscilla Ahn som vi såg på hultsfred.
Tänkte, varför inte introducera henne till min blogg?
Så här kommer hon med, underbara och helt fantastiska, Dream!